Ernst Brunners Carolus Rex - en granskning |
|
Kapitel 26 : Saracenska heden
"- Mitt mål med den här boken är att den blir läst, att den får människor att samlas i Kungsträdgården. Någon lägger ett rep runt halsen på statyn av Karl XII. Folk hjälps åt att dra ner den på backen och ge sig på belätet med hammare och släggor." (Ernst Brunner om den planerade nya boken. Intervju i Norrköpings Tidningar 6/11 2002) "- Litteraturen kring Karl XII är rik men så förljugen att jag tappade hakan när jag började läsa." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003) "Tänker du låta Karl XII ångra sina gärningar? - Nej. Han levde ju i tron att han var utvald och den nya Kristus." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003) "Ernst Brunner har grävt fram sanningen om hjältekungen. I 300 år har mumien vilat i sarkofagen i Riddarholmskyrkan. Först nu vågar Ernst Brunner skaka liv i vår grymmaste kung. - Karl XII själv hade älskat min bok, säger han." (Aftonbladet 24/7 2005) "Frågan är snarare om svenskarna är redo för sanningen om hjältekungen efter 300 år. Vi kräver att andra ska göra upp med sin historia men är inte mogna själva. Kanske vill vi ändå nå en historisk nollpunkt. Många läsare kommer först ruska på huvudet och sedan bli förtvivlade och inse att Brunner inte är ute i ogjort väder. Dessa fakta går inte att motbevisa, säger han." (Aftonbladet 24/7 2005) "För att hitta den sanna Karl har han grottat ned sig i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga biblioteket. Jobbat mer som historiker än författare." (Aftonbladet 24/7 2005) "Sedan har jag varit ohyggligt noggrann i min forskning – ingen ska kunna slå mig på fingrarna när det gäller fakta om Karl XII." (Ernst Brunner i Populär historia 2005:7) "I
sin bok berättar han äntligen sanningen om Karl XII - en kung med
låg empati och opassande sätt, dumdristig och rutinbunden och som "Den
senaste boken ”Carolus Rex” är den tjugoandra. Det är en mastig sak på 808
sidor, som tog honom nio månader att skriva. Forskningen som ledde fram till
boken tog honom tre år. "Det är viktigt att påpeka att mina källor är personer i Karl den tolftes samtid. Jag har bara utgått från vad källorna visar. Gillar man inte det ska man vara arg på källorna, inte Ernst Brunner." (Ernst Brunner i Sörmlands nyheter 23/9 2005) "Det här är ju inga andrahandsuppgifter som jag jobbar med... Det är alltså inte senare forsknings slutsatser." (Ernst Brunner under seminariet Karl XII:s liv & död på Bok & bibliotek 29/9 2005) "Naturligtvis har jag läst historikerna, men jag valde att också gå till deras källor. Ögonvittnena har varit allra viktigast. Jag skulle klara en doktorsdisputation på mina kunskaper." (Ernst Brunner i Borlänge tidning 1/11 2005) "Han säger sig 'inte ha väntat sig ett så fånigt' inlägg i efterdebatten som det från historikern Peter Englund. - Han känner det väl som att han numera inte sitter lika säkert på tronen som den i Sverige som vet mest om Karl XII." (Ernst Brunner i Borlänge tidning 1/11 2005)
"Och e' de så att man upprörs över den bild som
boken presenterar då skall man inte bli sur på Brunner, för då måste man bli
sur på källorna. Jag har varit källorna trogen." (Ernst Brunner i SVT:s
Debatt 29/11 2005)
"Man har skrivit tämligen uppdiktade reportage om hur jag skulle ha hotats av högerextrema grupper. Man har velat få det att framstå som att den här boken är så kontroversiell. Men de allra flesta har varit jättelyckliga när de har hört att jag har gjort det här. T. ex. Armémuseum som själva har hyst samma tankar och arrangerat utställningar där Karl XII uppvisats ungefär som i min bok. Jag har också fått positiva samtal och brev från historiker och historiskt intresserade människor." (Ernst Brunner i Månadens boknytt 2005:12) "Det fanns mycket skrivet
om Karl XII, men samtidigt ingenting alls, det skrivna var tillrättalagt.
(Ernst Brunner i Hallandsposten 4/2 2006) "- Det finns mängder av dokument som ger en annan bild av Karl XII än den som vi svenskar är vana vid. Man undrar varför andra historiker har utelämnat dem, säger Ernst Brunner." (Gefle Dagblad 12/3 2006). "Jag har använt samma källor som alla andra forskare men kanske hittat saker som de inte funnit eftersom jag kan läsa medeltidstyska. Även polska och ryska går bra, sa Ernst Brunner över en kopp kaffe." (Bärgslagsbladet 19/6 2006)
Värt att lägga märke till
I detta kapitel märks främst de kraftiga influenserna från Hultmans sent nedtecknade berättelse, se sidan 547. På sidan 558 har Brunner efter bästa förmåga försökt minimera Karl XII:s sorg vid underrättelsen om systern Hedvig Sofias död. Sidorna 550 och 554 får exemplifiera hur en annan gammal bekant fortsätter att influera framställningen.
Genomgången
Sidan 541: De svenska förlusterna är närmare 7 000 döda, döende eller saknade. Detta har Brunner förmodligen hämtat från Peter Englunds Poltava:
Siffran är fullt möjlig, men Brunner verkar ha glömt bort fångarna. Sidan 541: Den omtöcknade Karl XII förlorar kontrollen över reträtten. Detta är då den uppfattning som ivrigt förfäktades av Arthur Stille. Einar Carlsson menade däremot att alltsammans skedde under helt kontrollerade former, se Karolinska förbundets årsbok 1940. Sidan 543: Tsaren tycks ha antagit vinst vid Poltava ty allt var bränt vid Perevolotjna dagarna före slaget. Området hade bränts redan i april, se Karl XII på slagfältet III, s. 690. Tsaren behövde knappast ha varit synsk för att se ett värde i bränningen, Perevolotjna var en viktig punkt för förbindelserna söderut och dessa kunde endast vara värdefulla för svenskarna och deras allierade. Sidan 543: Utflödena var en fjärdingsväg breda. Några utflöden handlade det naturligtvis inte om, det gällde floden Dnepr. Sidan 544: Kungen talar tyska med Lewenhaupt. Inte enligt Lewenhaupts och Gyllenkrooks berättelser. Sidan 547: Karl XII går över floden. Här spökar Hultman igen. Titulaturerna är i flera fall tokiga. Så fanns det t.ex. ingen general Torstenson eller Arvedson, ingen excellens Bielke, ingen president Scheffer (om det alls fanns någon Scheffer i sällskapet). Hultmans uppgifter är f.ö. än tokigare än Brunners, så den sistnämnde har tydligen upptäckt en del fel. Sidan 548: Kungen fraktas till general Silfverhielm. En överstelöjtnant Silfverhielm fanns, men ingen general S. Hultman spökar igen. Lite egendomligt blir det att Silfverhielm på sidan 543 försetts med rätt titel och fem sidor senare med fel. Sidan 548: En major som fått order om att föra över kungens saker skjuter på folk. Detta är ur Sven Agrells berättelse. Vad som där sägs är att den sårade major Sven Lagerberg under pistolhot tvingar den som ska föra över kungens saker att avstå från att slänga ut honom från pråmen, dit han blivit buren. Sidan 549: På andra sidan floden syns fiendens reguljära trupper stå uppradade. Det var ett par kilometer dit, minst. Sidan 550: Karl XII drömmer om Ivar Vidfamne.
Man noterar de anmärkningsvärda likheterna, bortsett förstås från vem som drömde. Fryxell menar att denna dröm bebådade såväl Karl XII:s som Napoleons öde. Sidan 552: Paschan var en tvär och ohygglig man. Vågar man gissa att det ska vara "tvär och orygglig"? Sidan 552: Karl XII gör ett starkt intryck.
Sidan 553: Excellensen greve Hård överskeppas. Som tidigare berörts var Hård 1709 vare sig greve eller excellens. Det är Hultman som spökar igen.
Sidan 554: En del svenskar lyckas gömma sig i vassen.
Vissa likheter i formuleringarna, kan man nog säga. Sidan 554: Kvarlevorna av den stora armé som lämnade Sachsen var nu 500 man. Först och främst så visste Karl XII ännu inte att armén hade kapitulerat. Sedan är det så att han vid framkomsten torde ha haft drygt 1 000 man i följe, se Arne Munthes artikel Karl XII i Turkiet (KFÅ 1935). Det är Fryxell igen:
Sidan 554-555: Sällskapet råkar ut för höskräckor. I botten är detta Sven Agrell:
Agrells "qvarteer" är alltså ett längdmått, en fjärdedels aln. Gräshopporna var alltså 15 cm långa, enligt Agrell. Det var inte svärmen som var ett halvt kvarter bred. Sidan 555-556: Karl XII skriver till defensionskommissionen. Citatet är korrekt återgivet så långt det sträcker sig. Sedan kan man säkerligen diskutera om Karl XII ansåg att nederlaget "knappast var ett nederlag". Sidan 557: Fältskären Neugebauer har just varit inne med medikamenter för benet. Ska väl vara "Neuman" och inget annat, Neugebauer var Karl XII:s Rysslandsexpert, se strax ovanför på samma sida. Sidan 558: Gyllenkrook sänds iväg. Detta skedde dock först den 11 eller 12 augusti, se Tengberg, E., Från Poltava till Bender, s. 33 Sidan 558: Kungen blir något ledsen över att systern Hedvig dött. En sådan förvanskning torde väl ha varit nödvändig för Brunner, eftersom han driver tesen att Karl XII var känslokall. Kungens verkliga karaktär framgår av det faktum att omgivningen hemlighöll nyheten i flera veckor för att inte oroa honom. Man ser också av breven till Ulrika Eleonora av den 9 augusti 1709, 12 och 25 juni 1710 samt inte minst av brevet från den 19 december 1710 att den verklige Karl XII inte liknade Brunners "Carolus Rex" särskilt mycket. I sistnämnda brev skriver Karl XII bl.a.: "Mitt endaste håpp är, at min hiärtans Syster lärer befinna sigh vedh en stadigvarande välmåga. Vår herre uppehålle dhetsamma altframgient och giöre migh een gångh så lyckeligh igen at få see min kiära Syster. Dhen förtröstan iagh dherom har giör, at iagh än har någon åstundan till lefva, sedan iagh utstått dhen bedröfvelse, som iagh aldrigh förmodat öfverlefva." Enligt Hultman fick Karl XII veta sanningen först efter ankomsten till Bender, den 16 augusti 1709. Den uppgiften styrks av ett brev från Karl XII till den döda systern, daterat den 9 augusti 1709. Brevet är återgivet i Carl Hallendorffs uppsats Nordbergs anmärkningar vid Carl XII:s historia. Sidan 559: Jussuf Pascha har beslutat att Karl XII ska emottagas precis som hans kejserliga majestät Soliman Sultan själv. Nu hette dock sultanen Ahmed III, se t.ex. Tengberg, s. 17. Sidan 561: Marschen till Bender. Detta är mycket Agrell. Sidan 561: Köttet ger ryslig magsjuka varför torkad kodynga medförs för att steka det sunt. Det Agrell berättar är att det var mycket ont om ved, varför torkad kodynga användes istället. Sidan 561: Tartarernas vindögda barn. Alltså också Agrell och hans iakttagelser. Sidan 563: Kungen mottas den 22 juli av Jussuf Pascha. Såväl Agrell som Hultman och v Kochen anger den 24 juli.
(Under arbete) © Bengt Nilsson Senast uppdaterad: 2006-09-10
|