Ernst Brunners Carolus Rex - en granskning

Home
Introduktion
Lilla kungen : 7-55
Den smorde : 56-103
Rustningar : 104-129
Seland : 130-143
Narva : 144-193
Duna : 194-208
Warschau : 209-236
Kliszow : 237-248
Krakow : 249-257
Thorn : 258-287
Volafaltet : 288-305
Lemberg : 306-317
Massakreringar 1704 : 318-325
Ravitz : 326-336
Grodno : 337-349
Massakreringar 1706 : 350-357
Sachsen : 358-372
Kejsaren av Storskandinavien : 373-393
Uppbrottet 1707 : 394-408
Massakreringar_svalt : 409-425
Holowczyn : 426-438
Severien : 439-460
Veprik : 461-484
Massakreringar 1709 : 485-497
Pultava : 498-540
Saracenska heden : 541-564
Bender : 565-599
Prut : 600-617
Kalabaliken : 618-673
Demotika : 674-700
Stralsund : 701-729
Norska falttaget : 730-757
Lund : 758-782
Fredriksten : 783-807
Avslutande betraktelser

 

Kapitel 26 : Saracenska heden

 

"- Mitt mål med den här boken är att den blir läst, att den får människor att samlas i Kungsträdgården. Någon lägger ett rep runt halsen på statyn av Karl XII. Folk hjälps åt att dra ner den på backen och ge sig på belätet med hammare och släggor." (Ernst Brunner om den planerade nya boken. Intervju i Norrköpings Tidningar 6/11 2002)

"- Litteraturen kring Karl XII är rik men så förljugen att jag tappade hakan när jag började läsa." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003)

"Tänker du låta Karl XII ångra sina gärningar? - Nej. Han levde ju i tron att han var utvald och den nya Kristus." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003)

"Ernst Brunner har grävt fram sanningen om hjältekungen. I 300 år har mumien vilat i sarkofagen i Riddarholmskyrkan. Först nu vågar Ernst Brunner skaka liv i vår grymmaste kung.  - Karl XII själv hade älskat min bok, säger han." (Aftonbladet 24/7 2005)

"Frågan är snarare om svenskarna är redo för sanningen om hjältekungen efter 300 år. ­ Vi kräver att andra ska göra upp med sin historia men är inte mogna själva. Kanske vill vi ändå nå en historisk nollpunkt. Många läsare kommer först ruska på huvudet och sedan bli förtvivlade och inse att Brunner inte är ute i ogjort väder. Dessa fakta går inte att motbevisa, säger han." (Aftonbladet 24/7 2005)

"För att hitta den sanna Karl har han grottat ned sig i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga biblioteket. Jobbat mer som historiker än författare." (Aftonbladet 24/7 2005)

"Sedan har jag varit ohyggligt noggrann i min forskning – ingen ska kunna slå mig på fingrarna när det gäller fakta om Karl XII." (Ernst Brunner i Populär historia 2005:7)

"I sin bok berättar han äntligen sanningen om Karl XII - en kung med låg empati och opassande sätt, dumdristig och rutinbunden och som
troligen led av Aspergers syndrom. - Nu måste svensk historieskrivning revideras." (Ernst Brunner i Dagens Nyheter 5/9 2005)

"Den senaste boken ”Carolus Rex” är den tjugoandra. Det är en mastig sak på 808 sidor, som tog honom nio månader att skriva. Forskningen som ledde fram till boken tog honom tre år.
– Det finns några hyllmeter om Karl den tolfte om vi säger så. Jag har grävt i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga Biblioteket." (Ernst Brunner i Sörmlands nyheter 23/9 2005)

"I boken har Ernst Brunner gått tillbaka till ursprungskällor från människor i Karl den tolftes närhet.
– Det vi ska komma ihåg är att mycket av det som är skrivet om Karl den tolfte bygger på myter, eller har kontrollerats av Karl den tolfte själv. Jag har gått djupare och läst hemliga, personliga skrifter. Mina språkkunskaper har också gjort att jag har kunnat se vad som har skrivits om honom i Ryssland och Polen, vilket har givit mig en kontinental bild av Karl den tolfte." (Ernst Brunner i Sörmlands nyheter 23/9 2005)

"Det är viktigt att påpeka att mina källor är personer i Karl den tolftes samtid. Jag har bara utgått från vad källorna visar. Gillar man inte det ska man vara arg på källorna, inte Ernst Brunner." (Ernst Brunner i Sörmlands nyheter 23/9 2005)

"Det här är ju inga andrahandsuppgifter som jag jobbar med... Det är alltså inte senare forsknings slutsatser." (Ernst Brunner under seminariet Karl XII:s liv & död på Bok & bibliotek 29/9 2005)

"Naturligtvis har jag läst historikerna, men jag valde att också gå till deras källor. Ögonvittnena har varit allra viktigast. Jag skulle klara en doktorsdisputation på mina kunskaper." (Ernst Brunner i Borlänge tidning 1/11 2005)

"Han säger sig 'inte ha väntat sig ett så fånigt' inlägg i efterdebatten som det från historikern Peter Englund. - Han känner det väl som att han numera inte sitter lika säkert på tronen som den i Sverige som vet mest om Karl XII." (Ernst Brunner i Borlänge tidning 1/11 2005)

"Och e' de så att man upprörs över den bild som boken presenterar då skall man inte bli sur på Brunner, för då måste man bli sur på källorna. Jag har varit källorna trogen." (Ernst Brunner i SVT:s Debatt 29/11 2005)

"Man har skrivit tämligen uppdiktade reportage om hur jag skulle ha hotats av högerextrema grupper. Man har velat få det att framstå som att den här boken är så kontroversiell. Men de allra flesta har varit jättelyckliga när de har hört att jag har gjort det här. T. ex. Armémuseum som själva har hyst samma tankar och arrangerat utställningar där Karl XII uppvisats ungefär som i min bok. Jag har också fått positiva samtal och brev från historiker och historiskt intresserade människor." (Ernst Brunner i Månadens boknytt 2005:12)

"Det fanns mycket skrivet om Karl XII, men samtidigt ingenting alls, det skrivna var tillrättalagt. (Ernst Brunner i Hallandsposten 4/2 2006)

"Myter är svårast att ta död på. De som hyllar Karl XII inser nu att bilden av honom kommer att förändras genom min bok. Detta upprör dem, även om de ser att min bok håller för en vetenskaplig prövning. Just nu kan jag mest i landet om Karl XII och det är svårt för somliga att acceptera." (Ernst Brunner i Hallandsposten 4/2 2006).

"- Det finns mängder av dokument som ger en annan bild av Karl XII än den som vi svenskar är vana vid. Man undrar varför andra historiker har utelämnat dem, säger Ernst Brunner." (Gefle Dagblad 12/3 2006).

"Jag har använt samma källor som alla andra forskare men kanske hittat saker som de inte funnit eftersom jag kan läsa medeltidstyska. Även polska och ryska går bra, sa Ernst Brunner över en kopp kaffe." (Bärgslagsbladet 19/6 2006)

 

Värt att lägga märke till

 

I detta kapitel märks främst de kraftiga influenserna från Hultmans sent nedtecknade berättelse, se sidan 547. På sidan 558 har Brunner efter bästa förmåga försökt minimera Karl XII:s sorg vid underrättelsen om systern Hedvig Sofias död. Sidorna 550 och 554 får exemplifiera hur en annan gammal bekant fortsätter att influera framställningen.

 

Genomgången

 

Sidan 541: De svenska förlusterna är närmare 7 000 döda, döende eller saknade.

Detta har Brunner förmodligen hämtat från Peter Englunds Poltava:

Brunner (2005), s. 541. Englund, Peter, Poltava. - Stockholm, 1988. - S. 214
"Sålunda, med svenska förluster på närmare 7.000 döda, döende eller saknade..." "De svenska förlusterna var fasansfullt höga; cirka 6 900 döda och döende svenskar låg på eftermiddagen kvar på stridsfältet eller saknades."

Siffran är fullt möjlig, men Brunner verkar ha glömt bort fångarna.

Sidan 541: Den omtöcknade Karl XII förlorar kontrollen över reträtten. 

Detta är då den uppfattning som ivrigt förfäktades av Arthur Stille. Einar Carlsson menade däremot att alltsammans skedde under helt kontrollerade former, se Karolinska förbundets årsbok 1940.  

Sidan 543: Tsaren tycks ha antagit vinst vid Poltava ty allt var bränt vid Perevolotjna dagarna före slaget. 

Området hade bränts redan i april, se Karl XII på slagfältet III, s. 690. Tsaren behövde knappast ha varit synsk för att se ett värde i bränningen, Perevolotjna var en viktig punkt för förbindelserna söderut och dessa kunde endast vara värdefulla för svenskarna och deras allierade.  

Sidan 543: Utflödena var en fjärdingsväg breda.  

Några utflöden handlade det naturligtvis inte om, det gällde floden Dnepr.  

Sidan 544: Kungen talar tyska med Lewenhaupt.  

Inte enligt Lewenhaupts och Gyllenkrooks berättelser.  

Sidan 547: Karl XII går över floden.  

Här spökar Hultman igen. Titulaturerna är i flera fall tokiga. Så fanns det t.ex. ingen general Torstenson eller Arvedson, ingen excellens Bielke, ingen president Scheffer (om det alls fanns någon Scheffer i sällskapet). Hultmans uppgifter är f.ö. än tokigare än Brunners, så den sistnämnde har tydligen upptäckt en del fel.  

Sidan 548: Kungen fraktas till general Silfverhielm.  

En överstelöjtnant Silfverhielm fanns, men ingen general S. Hultman spökar igen. Lite egendomligt blir det att Silfverhielm på sidan 543 försetts med rätt titel och fem sidor senare med fel.  

Sidan 548: En major som fått order om att föra över kungens saker skjuter på folk.

Detta är ur Sven Agrells berättelse. Vad som där sägs är att den sårade major Sven Lagerberg under pistolhot tvingar den som ska föra över kungens saker att avstå från att slänga ut honom från pråmen, dit han blivit buren.

Sidan 549: På andra sidan floden syns fiendens reguljära trupper stå uppradade.  

Det var ett par kilometer dit, minst.  

Sidan 550: Karl XII drömmer om Ivar Vidfamne.

Brunner (2005), s. 550 Fryxell, Anders, Berättelser ur svenska historien. D. 22. - Stockholm, 1856. - S. 221 f.
"Jag föll i sömn under stjärneklangen och drömde om Ivar Vidfamne som från alla sina riken samlade en omätlig här för att anfalla Ryssland. Över stäpperna flög från väster mot öster en stor drake vars färg var som guld och av vilken flög gnistor så klara att de kastade sitt sken över kringliggande länder, ja uppå själva himlen. "Den gamla nordiska sagan berättar nämligen, huru Iwar Widfamne samlade från alla sina riken en omätlig här, med hvilken han seglade åt öster för att angripa Ryssland. Då hade han en natt följande dröm. Öfver hafvet flög från vester mot öster en stor drake, hvars färg var som gull, och af hvilken flögo gnistor så klara, att de kastade sitt sken öfver kringliggande länder, ja upp mot sjelfva himlen. Alla foglar, som i Nordlanden voro, följde hans färd.
Men på ryska landet uppstod ett tjockt moln med vasst väder, ljungeld, slagregn och isbark. Så snart draken kom dit överhöljdes han av ovädret. Men på rysska landet uppstod ett tjockt moln med hvasst väder, ljungeld, slagregn och isbark; och så snart draken kom dit, öfverhöljdes både han och foglarna af ovädret.
Och vart så tjockt mörker, att han ej mer kunde ses, och i detsamma hördes ett stort dån och gny som gick västerut över alla de riken som draken överflygit." Och vardt då ett så tjockt mörker, att de ej mer kunde ses; och i detsamma hördes ett stort dån och gny, som gick vester ut öfvver alla de riken, Iwar hade beherrskat."

Man noterar de anmärkningsvärda likheterna, bortsett förstås från vem som drömde. Fryxell menar att denna dröm bebådade såväl Karl XII:s som Napoleons öde.

Sidan 552: Paschan var en tvär och ohygglig man.

Vågar man gissa att det ska vara "tvär och orygglig"?

Sidan 552: Karl XII gör ett starkt intryck.

Brunner (2005), s. 553

 

Fryxell, Anders, Berättelser ur svenska historien. D. 23. - Stockholm, 1856. - S. 4.
"Köpmän trängde sig även kring min person ty mina kämpabragder hade i många år väckt deras beundran. "Turkarna trängdes ock kring konungens person, hvars kämpabragder redan många år väckt deras beundran och nyfikenhet.
Med stor nyfikenhet gick turkarna runt sängbåren och betraktade min stolta hållning som även i olyckan förblivit orubblig. När de nu fingo se hans äfven i olyckan orubbligt stolta hållning
När jag tillika utan prut betalade deras varor med mångdubbelt pris och gav 12 dukater för ett får, blev de hänryckta." och när han tillika utan prut betalte deras varor med mångdubbelt pris, t.ex. 12 dukater för ett enda får; då blefvo turkarna än mer hänryckta."

Sidan 553: Excellensen greve Hård överskeppas.  

Som tidigare berörts var Hård 1709 vare sig greve eller excellens.  Det är Hultman som spökar igen.

Brunner (2005), s. 553 Hultman, Johan, Annotationer öfver Konung Carl XII:s hjeltebedrifter. - Stockholm, 1986. - S. 56
"Jag lät mig bäras med Hans Excellence herr greve Hård med vagn och allt i sagda båt, däri också bem:te generaler, herr hovmarskalken med hovstaten bereddes plats." "derest H. M. lät sig med Hans Excell:ce H:r Gref Hård, med vagn och alt bära uti en stor Turksk båth, deruti också bem:te Generaler, H:r Hof Marskalken med Hofstaten var."

Sidan 554: En del svenskar lyckas gömma sig i vassen.

Brunner (2005), s. 554 Fryxell, Anders, Berättelser ur svenska historien. D. 23. - Stockholm, 1856. - S. 5
"Det var dessa varelser, av hunger förtärda och nästan oigenkännliga, som slutligen överkomna till lägret kunde berätta om de arma karolinernas öde..." "då de arma varelserna, af hunger förtärda och nästan oigenkännliga, lyckades komma öfver och upphinna sina landsmän."

Vissa likheter i formuleringarna, kan man nog säga.

Sidan 554: Kvarlevorna av den stora armé som lämnade Sachsen var nu 500 man.  

Först och främst så visste Karl XII ännu inte att armén hade kapitulerat. Sedan är det så att han vid framkomsten torde ha haft drygt 1 000 man i följe, se Arne Munthes artikel Karl XII i Turkiet (KFÅ 1935).  Det är Fryxell igen:

Brunner (2005), s. 554 Fryxell, Anders, Berättelser ur svenska historien. D. 23. - Stockholm, 1856. - S. 5
"Kvarlevorna av den lysande armé som 2 år tidigare hade lämnat Sachsen var nu 500 svenskar. "Efter ofvannämnde förluster, återstodo nu hos Karl ungefär 500 svenskar, sista qvarlefvan af de båda lysande härar, som två år förut kommo från Polen och Liffland tågande mot Ryssland.
Den närvarande lilla troppen var även fullkomligt utmattad av sår och mödor. Den närvarande lilla troppen var utmattad och till största delen sjuk, dels af sår och mödor,
Då mat nu gavs men ingen åt därav med måtta, hade största delen även insjuknat i svår rödsot med smärtsamma tömningar av stinkande blod och slem." dels af en svår rödsot, som hastigt grep omkring sig, när folket erhöll rikliga lefnadsmedel, men icke njöt deraf med nog måtta."

Sidan 554-555: Sällskapet råkar ut för höskräckor.

I botten är detta Sven Agrell:

Brunner (2005), s. 554-55 Agrell, Sven, Sven Agrells dagbok 1707-1713. - Stockholm, 1988. - S. 37.
"Under denna marsch mötte oss med ett plåtlikt skrammel en terribel svärm höskräckor. "under marchen idagh mötte oss een terribel hoop gräshoppar,
Svärmen syntes först som vita maskar med bruna vingar och stora trubbiga huvuden.  Därefter kom den tjockt ner på jorden som ett mörkt moln vilket förundrade oss mycket. Svärmen var lång och bred som ett halvt kvarter och maskdjuren flög så tätt att de såg oss i ansiktet med gröna ögon. När det satte sig täckte de marken en handsbredd tjockt, förtärde och uppåt gräset intill nakna jorden, varpå de flög igen med ett skrammel så skärande högt att samtal fördes skrikande. dhe wåre långa som ett halft qvarteer, flögo så tätt att dhe slogo åss uti ansichten, sotto och ett qvarteers tiockt på jorden;
Continuerades så uti en halv mil som hade man ridit i det starkaste töcken. Invånarna sade att höskräckor var ett ont tecken när de kom i sådana mängder. Gemenligen betydde det hunger." så continuerade 1/2 mijhl, som hade man rijdet uti ett tiockt mörker, nästan otrooligen att höra; när man först fick see dhem syntes dhe som ett stort mohln emoot himmelen, wij som intet weste deraf förundrade oss mycket, inwåhnerna här sade dhet wara ett ondt märke när dhe så öf:rflödigt komma, och gemeenligen betyda hunger."

Agrells "qvarteer" är alltså ett längdmått, en fjärdedels aln. Gräshopporna var alltså 15 cm långa, enligt Agrell. Det var inte svärmen som var ett halvt kvarter bred.

Sidan 555-556: Karl XII skriver till defensionskommissionen.  

Citatet är korrekt återgivet så långt det sträcker sig. Sedan kan man säkerligen diskutera om Karl XII ansåg att nederlaget "knappast var ett nederlag".  

Sidan 557: Fältskären Neugebauer har just varit inne med medikamenter för benet.  

Ska väl vara "Neuman" och inget annat, Neugebauer var Karl XII:s Rysslandsexpert, se strax ovanför på samma sida.   

Sidan 558: Gyllenkrook sänds iväg.  

Detta skedde dock först den 11 eller 12 augusti, se Tengberg, E., Från Poltava till Bender, s. 33 

Sidan 558: Kungen blir något ledsen över att systern Hedvig dött.  

En sådan förvanskning torde väl ha varit nödvändig för Brunner, eftersom han driver tesen att Karl XII var känslokall. Kungens verkliga karaktär framgår av det faktum att omgivningen hemlighöll nyheten i flera veckor för att inte oroa honom. Man ser också av breven till Ulrika Eleonora av den 9 augusti 1709, 12 och 25 juni 1710 samt inte minst av brevet från den 19 december 1710 att den verklige Karl XII inte liknade Brunners "Carolus Rex" särskilt mycket. I sistnämnda brev skriver Karl XII bl.a.: 

"Mitt endaste håpp är, at min hiärtans Syster lärer befinna sigh vedh en stadigvarande välmåga. Vår herre uppehålle dhetsamma altframgient och giöre migh een gångh så lyckeligh igen at få see min kiära Syster. Dhen förtröstan iagh dherom har giör, at iagh än har någon åstundan till lefva, sedan iagh utstått dhen bedröfvelse, som iagh aldrigh förmodat öfverlefva." 

Enligt Hultman fick Karl XII veta sanningen först efter ankomsten till Bender, den 16 augusti 1709. Den uppgiften styrks av ett brev från Karl XII till den döda systern, daterat den 9 augusti 1709. Brevet är återgivet i Carl Hallendorffs uppsats Nordbergs anmärkningar vid Carl XII:s historia.

Sidan 559: Jussuf Pascha har beslutat att Karl XII ska emottagas precis som hans kejserliga majestät Soliman Sultan själv.  

Nu hette dock sultanen Ahmed III, se t.ex. Tengberg, s. 17.  

Sidan 561: Marschen till Bender. 

Detta är mycket Agrell. 

Sidan 561: Köttet ger ryslig magsjuka varför torkad kodynga medförs för att steka det sunt. 

Det Agrell berättar är att det var mycket ont om ved, varför torkad kodynga användes istället.  

Sidan 561: Tartarernas vindögda barn. 

Alltså också Agrell och hans iakttagelser.  

Sidan 563: Kungen mottas den 22 juli av Jussuf Pascha. 

Såväl Agrell som Hultman och v Kochen anger den 24 juli.

 

 

(Under arbete)

© Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: 2006-09-10